Sysselsatta enligt bransch 

Uppdaterad: 12.4.2017 - Uppdateras nästa gång: 12.4.2018
   
 
 
Dela på

Sysselsättningen bland män började öka år 2016

Enligt Statistikcentralens arbetskraftsundersökning var det relativa sysselsättningstalet för 15–64-åringar 68,7 procent år 2016. Det relativa sysselsättningstalet ökade med 0,6 procentenheter från år 2015. Ökningen berodde framför allt på det relativa sysselsättningstalet för män, som steg med över en procentenhet från 68,5 procent till 69,8 procent år 2016. Det relativa sysselsättningstalet för kvinnor var nästan oförändrat och uppgick till 67,6 procent år 2016. Uppgifterna framgår av Statistikcentralens årsöversikt Työvoimatutkimus 2016, aikasarjatiedot 2007–2016 (ung. Arbetskraftsundersökningen 2016, tidsserieuppgifter 2007–2016).


Källa:
Statistikcentralen / Arbetskraftsundersökning


Beskrivning av indikatorn

Som sysselsatta räknas personer som under undersökningsveckan har utfört förvärvsarbete i minst en timmes tid mot ersättning i form av penninglön eller naturaförmån eller i vinstförvärvssyfte, eller som varit tillfälligt frånvarande från arbetet. Personer som varit frånvarande från arbetet under undersökningsveckan räknas som sysselsatta, om orsaken är moderskaps- eller faderskapsledighet eller egen sjukdom, eller om frånvaron varat en kortare tid än tre månader. Sysselsatta kan vara löntagare, företagare eller personer som arbetar utan lön i ett företag som ägs av en familjemedlem som bor i samma hushåll.

Näringsgrensindelningen 2008

En branschspecifik granskning av sysselsättningen gör det möjligt att göra en arbetspolitisk prognos av hur Finlands näringsstruktur, arbetsmarknad och de olika branscherna utvecklas i framtiden. Uppgifter om de olika branschernas sysselsättningsförutsättningar stöder dessutom planeringen av den offentliga förvaltningens arbets-, utbildnings- och näringspolitik. Vid sidan av de branschspecifika konjunkturerna finns det stora regionala skillnader i sysselsättningen och antalet arbetstillfällen. Samtidigt framhävs även de sociala konsekvenserna av arbetslösheten i sådana kommuner där sysselsättningsmöjligheterna är mer begränsade än i de stora befolkningscentrumen. Arbetskraftsfrågor ska inte endast ses som näringspolitik utan också som en fast del av en hållbar region- och socialpolitik.

Finlands arbetsmarknad står i framtiden inför stora omstruktureringar som skapar ett behov av att utveckla flexibiliteten i arbetslivet och arbetstagarnas rörlighet. De ekonomiska konjunkturerna har påverkat strukturerna på arbetsmarknaden och i de olika branscherna i hög grad. Detta syns i utvecklingen av arbetstillfällen och löneutvecklingen i olika branscher. Det är framför allt från från industrin som det har skett en övergång till servicebranschen, och samtidigt har näringslivets förändrade omvärld yttrat sig som ändrad kvalitet på arbetsförhållandena. Arbetskarriärerna på den nuvarande arbetsmarknaden är mer individuella och splittrade än förr, omständigheterna och livscyklarna för företagen är också svårare att förutse.

På grund av de stora förändringarna i arbetslivsstrukturerna krävs också att de arbetskraftspolitiska åtgärderna främjar både arbetstagarnas möjligheter att bli sysselsatta på nytt och näringslivets öppenhet. Ett brett urval av utbildningsmöjligheter för arbetstagarna, offentliga investeringar som aktiverar näringslivssektorn samt satsningar på forskning och utveckling inom nya tillväxtområden är centrala faktorer för arbetsmarknadens utveckling. När det gäller prognoserna om strukturomvandlingen har en effektiv och aktiv arbetsmarknadspolitik som förutsätter ett nära samband mellan utbildning och arbete och de möjligheter att snabbare bli sysselsatt som följer av detta en viktig roll.