Sysselsatta enligt bransch 

Uppdaterad: 1.4.2014 - Uppdateras nästa gång: 1.4.2015
   
 
 
Dela på

Sysselsättningen försämrades år 2013

Enligt Statistikcentralens arbetskraftsundersökning var antalet sysselsatta 2 457 000 år 2013, dvs. 27 000 färre än år 2012. Antalet arbetslösa ökade med 12 000 personer från året innan. År 2013 var i genomsnitt 219 000 personer arbetslösa. Det relativa arbetslöshetstalet var i genomsnitt 8,2 procent år 2013, medan det var 7,7 procent år 2012.


Källa:
Statistikcentralen / Arbetskraftsundersökning


Beskrivning av indikatorn

Som sysselsatta räknas personer som under undersökningsveckan har utfört förvärvsarbete i minst en timmes tid mot ersättning i form av penninglön eller naturaförmån eller i vinstförvärvssyfte, eller som varit tillfälligt frånvarande från arbetet. Personer som varit frånvarande från arbetet under undersökningsveckan räknas som sysselsatta, om orsaken är moderskaps- eller faderskapsledighet eller egen sjukdom, eller om frånvaron varat en kortare tid än tre månader. Sysselsatta kan vara löntagare, företagare eller personer som arbetar utan lön i ett företag som ägs av en familjemedlem som bor i samma hushåll.

Näringsgrensindelningen 2008

En branschspecifik granskning av sysselsättningen gör det möjligt att göra en arbetspolitisk prognos av hur Finlands näringsstruktur, arbetsmarknad och de olika branscherna utvecklas i framtiden. Uppgifter om de olika branschernas sysselsättningsförutsättningar stöder dessutom planeringen av den offentliga förvaltningens arbets-, utbildnings- och näringspolitik. Vid sidan av de branschspecifika konjunkturerna finns det stora regionala skillnader i sysselsättningen och antalet arbetstillfällen. Samtidigt framhävs även de sociala konsekvenserna av arbetslösheten i sådana kommuner där sysselsättningsmöjligheterna är mer begränsade än i de stora befolkningscentrumen. Arbetskraftsfrågor ska inte endast ses som näringspolitik utan också som en fast del av en hållbar region- och socialpolitik.

Finlands arbetsmarknad står i framtiden inför stora omstruktureringar som skapar ett behov av att utveckla flexibiliteten i arbetslivet och arbetstagarnas rörlighet . De ekonomiska konjunkturerna har påverkat strukturerna på arbetsmarknaden och i de olika branscherna i hög grad. Detta syns i utvecklingen av arbetstillfällen och löneutvecklingen i olika branscher. Det är framför allt från från industrin som det har skett en övergång till servicebranschen, och samtidigt har näringslivets förändrade omvärld yttrat sig som ändrad kvalitet på arbetsförhållandena. Arbetskarriärerna på den nuvarande arbetsmarknaden är mer individuella och splittrade än förr, omständigheterna och livscyklarna för företagen är också svårare att förutse.

På grund av de stora förändringarna i arbetslivsstrukturerna krävs också att de arbetskraftspolitiska åtgärderna främjar både arbetstagarnas möjligheter att bli sysselsatta på nytt och näringslivets öppenhet. Ett brett urval av utbildningsmöjligheter för arbetstagarna, offentliga investeringar som aktiverar näringslivssektorn samt satsningar på forskning och utveckling inom nya tillväxtområden är centrala faktorer för arbetsmarknadens utveckling. När det gäller prognoserna om strukturomvandlingen har en effektiv och aktiv arbetsmarknadspolitik som förutsätter ett nära samband mellan utbildning och arbete och de möjligheter att snabbare bli sysselsatt som följer av detta  en viktig roll.