Barnskydd 

Uppdaterad: 27.11.2013 - Uppdateras nästa gång: 28.11.2014
   
 
 
Dela på

Ökningen av antalet omhändertagna barn har upphört

Antalet omhändertagna barn förblev på samma nivå som året innan. Sammanlagt 10 675 barn omhändertogs 2012. Hälften av antalet omhändertagna barn var placerade i familjer.

Antalet brådskande placeringar av barn har ökat kraftigt sedan 2005 men tillväxten har blivit långsammare. Antalet brådskande placeringar, som var 3 944 barn, ökade med 1,5 procent jämfört med 2011.

I genomsnitt gjordes 1,6 barnskyddsanmälningar per barn 2012. Anmälningarna gällde totalt 64 391 barn.
Sammanlagt 17 830 barn och unga var placerade utom hemmet. Totalt 87 196 barn och unga var klienter inom barnskyddets öppenvård. Antalet klienter inom öppenvården har ökat med 7 procent sedan 2011.


Källa:
Institutet för hälsa och välfärd


Beskrivning av indikatorn

Indikatorn anger hur stor del av barnen i ålderskategorin 0–17 år som är placerade utom hemmet vid utgången av året. Siffrorna inbegriper barn i åldern 0-17 år som placerats som en stödåtgärd inom öppenvården, som placerats i brådskande ordning, omhändertagna barn, barn som omhändertagits mot sin vilja och barn som omfattas av eftervård.

Med placerade barn avses barn eller unga personer som placerats utom hemmet, antingen som en stödåtgärd inom öppenvården, brådskande placering, omhändertagna barn eller som placering i eftervård. Som kriterier för placering utom hemmet räknas sådana förhållanden som hotar att allvarligt äventyra barnets hälsa eller utveckling (som orsakats antingen av föräldrarna eller av barnet självt) samt barnets bästa.

Det stora antalet barn som placerats utom hemmet visar det psykiska och ekonomiska illamåendet hos familjerna och understryker vikten av att beakta barns och ungas behov. När barnets egna föräldrar inte klarar av vården och uppfostran av barnet tryggar barnskyddet barnets levnadsförhållanden och möjligheter att utvecklas genom att placera barnet i familje- eller anstaltsvård.

Orsakerna till placering utom hemmet kan bero såväl på föräldrarna som på barnet. Användning av berusningsmedel ligger ofta bakom problemen. Vid sidan av denna indikator skulle det vara bra att granska långvarig statistik över barnskyddsanmälningar, där ändringarna avspeglas också i statistiken över omhändertagna. Ett sätt att minska antalet placeringarna är att öka stödåtgärderna inom öppenvården, men samtidigt kan detta leda till att antalet omhändertagna ökar då antalet situationer som kräver barnskyddsåtgärder ofta uppdagas.